Som du såg mig då
”Hörde han dem någonsin, alla dessa nedräkningssignaler? Det var nedräkningen av vårt liv, den hade redan börjat.”
I Mårten Westös novellsamling gäller det livet: att förändra det innan det är för sent. Eller låta drömmarna dö och acceptera att inget blev som man tänkte sig.
De flesta i dessa vardagliga, ömsinta och vemodiga historier är i medelåldern, den sträcka i livet som få har längtat till men de flesta passerar. Inte som de människor de drömde om att bli utan dem livet gjort dem till.
Ett par kör hem efter sin dotters inflyttningsfest, viker av vägen och tar in på motell. En fängelsekund berättar hur han förlorade sin kärlek, en kvinna ser in i en mans ögon på en fest den elfte september 2001, en tonårskille spinner farliga planer på gymmet. Män och kvinnor försöker oupphörligt – och förgäves – förstå varandra.
I ett samtida Helsingfors fångas ögonblicken då osäkerheten och rädslan kom in i människorna och i samhället. Musiken dånar, tiden rusar vidare. Westö skriver med en innerlighet och emotionell nakenhet som låter oss komma mycket nära hans gestalter.
”Jag tror inte längre att det handlar om att öppna sig. Att ta in allt. Det handlar om att tystna, sluta sig, att försöka se så exakt som möjligt över den avgränsade yta vi blivit tilldelade här i livet.”
Om Som du såg mig då (Schildts & Söderströms 2014)
”Förnämlig finlandssvensk novellkonst.
Mårten Westö visar vad novellen som genre har att erbjuda förtätning och intensitet.
Som du såg mig då visar finlandssvensk novellkonst från sin bästa sida och jag undrar om Mårten Westö någonsin skrivit bättre.”
Arne Toftegaard Pedersen, Hufvudstadsbladet
”Ett gott språk är som god hälsa: märks mest i sin frånvaro. Därför finns det skäl att ge en eloge till just språket i Mårten Westös novellsamling Som du såg mig då. Rikt, mångsidigt och till synes utan ansträngning flyter det på det bästa jag läst på länge inom finlandssvensk litteratur.”
Joanna Nylund, Kyrkpressen
”Mästerliga noveller.”
”Människorna i Som du såg mig då fångas i sin skröplighet och flera av karaktärerna kompenserar genom ett bländande yttre. Det är deras och allas existentiella litenhet som Mårten Westö fångar i sina noveller och projicerar på sin läsare: osäkerheten som vilar inom oss och som sakta bryter ner medkänsla och empati och när som helst hotar att övergå i våldsamhet.”
Peter Nyberg, Ny Tid
”Han (Westö) verkar ha grundat en egen noir-genre inom novellistiken i Svenskfinland som inte liknar någon annans om man undantar några nedslag hos Tove Jansson, kanske. Hos Mårten Westö kombineras poetens lyhördhet med översättarens känsla för ordens valörer. Som skildrare av mänsklig skörhet och otillräcklighet och strategier att komma tillrätta med dem har Mårten Westö just inga litterära släktingar hos oss.”
Ann-Christine Snickars, ÅU